Bestämde mig, lite för sent, för att baka ett bröd och ta med till en middagsbjudning, så det fick bli en ny vända med Bertinets vita bröd. Inget tjafs.
1. Bankad och knådad i vanlig ordning, endast för hand. Lite plattare jästråg denna gång. Plattare deg också, puck snarare än boll.
2. Vilad en timme.
3. En limpa. Jag blev ganska nöjd med formen och ska försöka göra något liknande snart, då gärna med lite lösare skarv så att brödet kan spricka upp mer just där. Detta jästes i alla fall på plåt med skarven upp.
4. Dryg timme senare. Fina sprickor. Kanske skulle prova att jäsa en sån här limpa över natten i stället.
5. Blev osäker på om/hur/var jag skulle snitta, precis som vanligt. Fick panik och improviserade. Finns det inga kvällskurser i brödsnittande?
6. Efter en kvart i ugnen. Denna gång hade jag återigen en långpanna i bottnen på spisen, men hällde nu i varmt vatten jag kokat upp på spisen. Peter Reinhart avråder från isbitar eftersom de tar för mycket av ugnens värme. Kanske har han rätt, det var länge sedan jag läste termodynamik. Beror nog på ugnen. Och på isbitarna.
7. Färdigt. Såg lite lustigt racerartat ut.
8. Skarven i fråga. Det vore, som sagt, tacknämligt om man kunde få skarven såpass lös att brödet kunde spricka upp i denna under jäsningen, men ändå hålla delarna samman.
9. Trådigt och elegant. Skorpan blev väldigt lyckad - tjock och knaprig. Insidan har jag ingen bild på, eftersom det skulle känts lite väl excentriskt att ta med ett bröd till en middag, och sedan direkt börja fotografera det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar